Cykelpendling

Helgjobb. Cykelpendling. Kväll. Hemfärd. Tre cyklister inklusive mig. Känns bra i ungefär 367 meter, därefter börjar problemen. Problemen i det här fallet var att jag slog följe med två betydligt starkare cyklister än mig själv. Officiellt var planen att skylla att jag låg på rulle i 99.7% av resan det faktum att jag var den ende med baklampa. Således en insats för allas vår säkerhet. Alternativt det andra faktumet att det inte är optimalt att ligga tre cyklister på bredd. Ii synnerhet inte då bilister tenderar att bli provocerade av en ensam cyklist vid vägrenen. Sanningen var att jag helt enkelt saknade både ben och kondition för att hänga med.

 

Ursäkter om 3, 2 ,1 …

Kunde ju ha räknat ut på förhand att det skulle gå åt helvete. Jag på min Biltemacykel med barnstol. De på fin racer och löjligt fin MTB. En med en topp-30 placering i Celtman, den andra ett stort löfte inom MTB och cyklist på elitnivå. Jag med främsta meriten att jag nätt och jämnt rullade runt Vättern ett halvt decennium sedan. På faktiskt inte långt ifrån dubbla tiden vad nämnda löfte presterat. Hade vi deltagit tillsammans i SM för ursäkter hade jag dock sopat banan med dom. Just ja, har ju varit förkyld sista två veckorna också.

 

Konditionen, hallå…?

Såg den sist i oktober 2015…tyckte mig känna igen den i augusti 2016. Helt säker på att jag hittar den lagom till våren 2017 åtminstone. Kommer bli en comeback utan dess like. Planerar att vara i kusligt bra form, men tills dess arbetar jag mest på att bättra på min personliga isolering inför vintern. Träningen må ha dragits ner till ett minimum, men mängden mat (och godis) ligger kvar på en jämn hög nivå. Men vem bryr sig om det då familjen delade på pizza och avnjöt film tillsammans hela gänget igår kväll. En helt underbart mysig stund med det bästa jag har i livet. Familjen alltså, inte pizzan.