Inbillningssjuk

Uncategorized

Tror bestämt att jag varit lite inbillningssjuk. Inbillat eller inte har jag haft rejält ont i halsen i en vecka. Feber initialt. Som senare blev mindre feber och mindre ont i halsen och mer i…gommen. Typ. Det i sin tur blev sedan värre så det var jobbigt att äta och dricka. Ett snabbt beslut togs och efter kontakt med vårdcentral, satt jag en stund senare i väntrummet på en drop-in tid. Hann knappt landa innan jag blev uppropad och allt drog igång. Äntligen skulle jag få hjälp.  

 

inbillningssjuk läkare doktor

 

Undersökning

En väldigt trevlig men något förbryllad läkare kunde inte se något vid en inspektion, vilket jag var förvånad över då det kändes som ett getingbo hade byggts upp i gommen. Men alla svar skulle förmodligen finnas hos labbet där allt kan testat. Hann landa lite mer bekvämt i väntrummet innan det ropades igen och in för lite blodprov och whatnot.

 

inbillningssjuk labb

 

Diagnos

Efter att ha funderat på om det var värt att chansa om parkeringstiden skulle räcka eller inte (jag tog det säkra före det osäkra, helt i onödan då jag betalade för en timme av vilket jag utnyttjade två minuter), var jag tillbaka hos läkaren. Som nu hade en läkarkompis som också fick kika i munnen på mig. Ett nytt ”aaaah” avslöjade inget den här gången heller. Vilket inte heller testerna gjorde, det var inget fel på mig.

 

Inbillningssjuk -> inbillningsfrisk

Rådet blev att ta det lugnt, värktabletter vid behov (jag körde redan maxdos/dygn) och återkomma om det inte blev bättre. Och redan samma kväll, när värktabletten gått ur kroppen, tyckte jag mig uppleva lite mindre smärta. Inbillningsfrisk? Sedan har det sakta men säkert blivit bättre igen och nu är det knappt märkbart och träningen är igång igen, efter en seg veckas uppehåll. Vet inte vad jag ska dra för lädrom från detta. Men hellre det säkra före det osäkra, så besöket på vårdcentralen kändes trots allt bra i slutändan. Intressant bara att min kropp bestämde sig för att bli frisk omgående, först efter att en läkare berättat att det inte var något fel?

 

by Jun 28, 2017 Inga kommentarer

Kreatin – bara för att bygga muskler?

Kosttillskott

Kreatin

Kreatin är ett välkänt tillskott för de som gillar att bygga muskler. Det är också ett av inte alltför många tillåtna tillskott som har en belagd effekt. Utöver detta är det billigt och smakar tack och lov inte skit som en del andra tillskott kan göra (bikarbonat, l-arginin t ex…). Överlag är det dock få konditionsidrottare som vill bygga muskelmasssa eller öka för mycket i vikt generellt sett, vilket är en av de bieffekter som kreatin har då det också binder en del vätska. Vätskebindningen är i och för sig en nödvändighet för att det ska fungera, men att bära omkring på för mycket ”onödig” vikt som löpare är inte helt önskvärt alla gånger. Normalt sett finner vi kreatin i mat, främst kött, men det är svårt att få i sig hög mängd av det då det som bäst handlar om 4-5 gram/kg i exempelfisk fisk eller kött. Kroppen kan visserligen själv bilda kreatin, men då handlar det om blott 1-2 gram om dagen. Således är tillskott en smidig lösning om man inte vill äta kött dygnet runt. Frågan är, kan konditionsidrottare ha någon nytta av kreatin, eller är det bara ett tillskott för att bygga?

 

Kreatin

 

Vad är kreatin?

Det är rent tekniskt en syra med den fina kemiska formeln C4H9N3O2. Den bildas av kroppen som mäktar med runt 1-2 gram/dag. Äter man kött och fisk brukar man få i sig yterligare 2 gram om dagen. Tillskottet framställs dock kemiskt och det är således inga problem att äta det om du skulle vara vegan.

 

Vad gör kreatin?

Väldigt förenklat fungerar kreatin som en energibuffret vid kortvarigt intensivt arbete, som exempelvis styrketräning, sprintlöpning, hopp- och kastidrotter. Det används främst således vid intensiv träning och för att bygga muskler. Det är ett väldigt välstuderat tillskott och är inte dopingklassat. Det är dessutom väldigt billigt om man köper monohydrat, vilket du bör göra då andra former inte tillför något. Det gör dessutom bara ett större hål i plånboken.

 

För konditionsidrottare då?

Vad jag vet så har man inte sett några direkta fördelar vad gäller prestationför konditionsidrotter, inte direkt negativa heller i och för sig. Detta trots att kreatinet binder vatten och gör att man ofta lägger på sig lite (tillfällig) vikt. Men, ny spännande forskning gör att det faktiskt finns ett användningsområde för konditionsidrotter.

Kreatin har nämligen visat sig snabba på glykogeninlagringen rejält, om det intas i en dos av 20 gram/dag, tillsammans med en kost med mycket kolhydrater (över 80% av energiintaget). Den ökade inlagringen sker de första 24 timmarna efter ett avslutat pass, så för de som verkligen vill fylla på glykogennivåerna snabbt för att maximera återhämtningen, kan det här vara en bra strategi. Intressant är att kontrollgruppen som åt samma mängd kolhydrater, inte hade samma effektiva inlagring.

Det borde såldedes kunna fungera fint om man vill kolhydratladda inför ett längre lopp. Tar man det enligt studien dagligen i fem dagar före loppet, kommer du vara så laddad som du kan vara. Studien körde ett glykogentömmande pass innan laddningen, vilket kan vara värt att känna till.

Det här är forsking som är rätt ny, så ta det inte som någon absolut sanning. Men då det är så billigt finns det inte mycket att förlora tycker jag. Som vanligt bör man testa i träning innan man försöker sig på något inför en tävling.

 

 

by Nov 09, 2016 3 kommentarer

I väntan på en undersökning

Uncategorized

Undersökning

Går och väntar på en undersökning. Dum som jag är lurade jag mig själv att tro att det faktum att smärtan långsamt minskade, innebar att foten långsamt läkte som det var tänkt. Men ett litet försiktigt test senare, inser jag att jag behöver hjälp. Sagt och gjort så fick jag, efter en aning strul med telefontiderna, en tid. Segt nog för mig är besöket först om två veckor. Och det är alltså det första besöket på vårdcentralen, därefter väntar remiss och kö för att (förhoppningsvis) få en röntgen genomförd på foten. 

 

Misstankar

Hade misstankar om att jag fått en fraktur på det femte mellanfotsbenet, dvs i ”mitten” av lilltån. Men jag var också övertygad om att det snarare var en spricka än något annat och det borde fasiken ha läkt vid det här laget. Nu ångrar jag mig såklart att jag inte sökte rätt hjälp tidigare. Idioti att tro att jag kan självdiagnosticera mina skador. Nu dyker läskiga tankar om operation upp i huvudet, kommer innebära en lång tids konvalescens från löpningen. Samt ställa till det en del i mitt arbete. Självklart måste det göras om läkarna anser att det behövs, men jag fortsätter hålla fast vid någon strimma av hopp att jag klarar mig undan det.

 

Under tiden

Medan jag väntar på min undersökning gör jag allt för att inte reta upp foten i onödan. Tränar lite cykling inomhus då det inte förvärrar smärtan ens lite, gissar på att det kan vara bra med de riktigt styva sulorna jag har i cykelskorna. De är dessvärre inte helt praktiska att glida omkring i när man går på stan, eller på jobbet.

 

Nya (gamla) drömmar

Varje år i oktober så återkommer alltid mina drömmar om triathlon. Det är svårt att hålla dom borta då Ironman Kona snabbt följs av Xterra Maui. Det krävs dock oändligt mycket arbete för mig med tanke på vart jag står idag, men någonstans måste jag börja. Och just nu har jag tagit de första tramptagen då min Body bike får se sig använd dagligen helt plötsligt.

 

Xterra i väntan på undersökning

Xterra (bild från trijuice.com)

 

 

by Okt 20, 2016 2 kommentarer

Skadeföljetongen: Metatarsale 5

Löpning

Metatarsale 5

 

Tiden går men skadan den består, huvudmisstänkt är metatarsale 5 på höger fot. Visserligen självdiagnostiderat men jag har svårt att se att det ska vara så mycket annat. Överlag brukar man inte använda röntgen för diagnos, så¨vida det inte föreligger någon förskjutning av benet. Vanligtvis är metatarsale 5 ett ben i foten som kan drabbas av stressfrakturer, men det har inte skett i mitt fall då jag trots allt hade ett par upprepade små trauman. Och då det är trauma inblandat brukar det ofta ske närmare basen på benet, än vad det är i mitt fall. Även det är positivt att jag slipper, då de verkar kunna ta ännu längre tid på sig att läka. Med andra ord har jag tagit det bästa från olika värdelösa diagnoser och fått en semijobbig och relativt utdragen skada. Vila gör det helt klart bättre, men som jag sa till min bättre hälft, känns det som om jag får 0,5-1% förbättring per dag i runda slängar. Om ens det. Det går med andra ord inte snabbt framåt, vilket normalt sett alltid är det jag föredrar. Både i läkning och såklart löpning.

 

Vem är den där metatarsale?

Det betyder helt enkelt mellanfotsben och utgör en betydande del av tårna. Har inte så mycket mer att säga en så, men bjuder på en fin bild för att illustrera lite tydligare.

 

Metatarsale 5

Metatarsale 5 med vänner. Bild från www.mdguidelines.com

 

Prognos

Prognosen är god och man behöver inte göra så fasligt mycket egentligen, förutom att ladda upp med en båtlast av tålamod. Viktigaste är såklart att inte belasta för mycket, så anpassad träning (= ingen löpning) helt enkelt. Ev kan man använda någon typ av förband, sula eller liknande. Jag har dock inte gjort det då det gått bra ändå och gradvist blivit bättre för var dag. Utan komplikationer borde det läka på upp mot åtta veckor, men jag har mentalt ställt in mig på mer än så. Hellre lite för lång tid med rehab än för kort, säsongen är ändå åt helvete så jag bygger för 2017.

 

Börjar om från botten

Just nu står träningen helt still. Har igen åkt åp viruset från helvetet som vägrar släppa taget. Men då inga tävlingar är i sikte tar jag det lugnt och väntar ut även detta. Ingen idé att riskera något här heller, även om det är surt att inte ens få alternativträna. Men jag gissar på att jag lär bli lite vassare på att cykla och köra roddmaskin över vintern. Har ju till och med tankar om att genomföra Vätternrundan i någon form nästa år. Men det skulle inte vara första gången jag fått för mig något, som jag till sist inte genomför. Den som lever får se.

 

 

by Sep 29, 2016 Inga kommentarer

Toppar och dalar

Löpning

Just nu handlar allt om dalar. Var länge sedan jag såg en topp av något slag. Efter att rehabiliterat en skada i stop-motion fart (är fortsatt inte helt bra), började träningen gå så pass bra att jag vågade ställa upp i ett lopp igen. Då slog ”Revenge of the små jävla stones” till och sänkte entusiasmen rejält. Men i torsdags stod jag på startlinjen till Blodomloppet i Örebro, efter en vecka med alternativ träning. Tanken var att det skulle kännas lite ömt men att jag skulle kunna prestera ett ok resultat. Dalar kan dessvärre vara djupa och det visade sig att just denna dalen är av det djupare slaget…

Vis av erfarenhet tog jag mig till Trängens IP på cykel, redan ombutt, i god tid, med koll på vart utlämning av startnummer sant inlämning av väskor fanns. Pigga ben då jag vilat mig i form de två föregående dagarna lovade gott. Den känslan höll i sig i säkert 400 meter innan foten gjorde sig påmind. Försökte slå bort det men det hjälpte föga och 800 meter blev min uppvärmning till sist.

 

I det läget var jag fortsatt inställd på att köra och bits ihop. Men efter några korta svängar till insåg jag att varje steg gjorde det värre. Tog ett ovanligt vuxet och tungt beslut att ställa in och årets första framträdande slutade således med en DNS. Synd då jag hade klätt upp mig i mina finaste tävlingskläder och allt. Alla vet ju att det som verkligen räknas är att se snygg ut på startlinjen.

 

Idag är det lördag och jag deppar fortfarande då jag dessutom missade Örebro Action Run, där jag hade fått möjligheten att starta. För att trösta mig själv äter alldeles för mycket. Speciellt om man ser till hur mycket (lite) jag rör mig. Det som hintades när jag tog på löpartightsen i torsdags (konstigt nog helt nya men ändå hunnit med att krympa i tvätten?), bekräftas av vågen. Lägger tydligen på mig snabbt om jag drar ner träningen med 90% och ökar maten med 10%.

 

Nu börjar jag inse att jag kanske måste släppa att kunna tävla alls år, oerhört sorgligt såklart men på det stora hela i livet helt oviktigt. Trots det tänker jag deppa lite till. Självdiagnosen just nu gissar på en spricka i ett av benen i foten och då lär nästa lopp om tre veckor vara kört också. Jävla dalar.

 

by Aug 27, 2016 Inga kommentarer

Nytt kapitel

Löpning

Hör på detta och förundras; bloggen är inte död! Min skada tog däremot död på motivationen, dels att träna och dels att skriva. Den lilla förmåga och inspiration jag hade till att blogga försvann sakta snabbt och säkert. Initiala tankarna var att det bara var en liten paus, inget att bry sig om. Efter ett tag såg jag det mer som en semester. Därefter förr allt i någon sorts dvala och jag glömde tid och rum, eller åtminstone tiden som passerat sedan mitt senaste inlägg. En dag fick jag för mig att kolla på bloggen och chockades svårt då jag insåg att det är en dvala på ett drygt kvartal vi snackar om! Ett nytt kapitel ska skrivas och jag inleder med att berätta den lagom roliga historien om hur min rehabilitering utvecklat sig från senast fram till idag.

 

Skadan

Först var jag skadad. Sen fortsatte det. Därefter fortsatte det igen. Trodde ett tag att jag var lite bättre, men hade fel. Till sist blev det aningen bättre. Det fortsatte en eeeevighet. Och på det följde en period av aningen lite utveckling i rätt riktning igen. Sen stagnation och frustration. Uppgivenhet. Men efter det så fortsatte det på samma sätt ändå. Och när man precis gett upp hoppet om att få tävla alls i år, kunde jag börja springa lite mer på ett sätt som kan liknas vid löpning.

 

Nuläget

Och på det har jag nu byggt upp lite som kan kallas för kondition, crazy långsamt har det gått. Och då jobbar jag ändå med sånt här och vet hur man ska rehabilitera dessa skador. Men även om jag faktiskt inte är helt bra i dagsläget heller, kan jag nu träna och springa intervaller, så länge jag tillåter en dags helvila efteråt. Det är ett medvetet upplägg där den nedbrytningen som sker leder till anpassning och utveckling. Men crazy långsamt går det som sagt.

 

Lopp ahead!

Målet är att chocka alla och ställa upp i Blodomloppet om några veckor. Har ingen aning om vilken tid jag kan prestera där, kanske lite lagom bra, kanske blir det en total kross av mitt PB? De intervaller jag kör nu känns åtminstone ok, så helt värdelöst tror jag iaf inte att det går. För de få tappra som fortfarande tittar in här  (jo ni är faktiskt fler än man kan tro enligt Google Analytics) är ni varmt välkomna att bänka er för fler mer eller mindre meningslösa inlägg.

 

Nytt kapitel blodomloppet

 

Önskemål välkomna

Nytt för mitt nya kapitel är dock att jag tar önskemål på ämnen att skriva om. Alla förslag är välkomna, ingen som helst garanti lämnas på att jag faktiskt skriver om det och ingen belöning utgår om jag faktiskt gör det.

by Aug 02, 2016 Inga kommentarer