Steg i rätt riktning; besök på VC

Löpning

Steg

Har tagit ytterligare ett litet steg i rätt riktning nu, genom att besöka vårdcentralen. Där fick jag möta en trevlig doktor samt lika trevlig student. Berättade fint min historia och blev undersökt, inte helt oväntat var det inte mycket de kunde göra på plats. De kunde såklart inte ställa diagnosen utan röntgensyn, vilket då påstod att de inte hade. Eller så var de trots allt inte utomjordingar från Krypton som gjorde undersökningen. Däremot fick jag det näst bästa, dvs en remiss till röntgen. På gott och ont har de drop-in tuder. Nu gäller det bara att försöka klämma in tid för ett besök som antingen kan gå jättesnabbt, eller ta en hel dag. Hur planerar man för sånt?

 

Bättre och bättre?

Inbillar mig själv att foten känns bättre och bättre hela tiden, men det kan jag ju inte veta. Även om det inte gör ont då jag går längre, är det en bra bit kvar till belastningen som löpning innebär. Och jag är alldeles för rädd för att riskera att reta upp något igen genom att testa. Har ju planerat en storslagen comeback nästa år och jag behöver inga fler bakslag.

 

Diagnostankar

Eftersom jag trots allt upplevde några små microtrauman, har jag fått för mig att det rört sig om ett benbrott. Men tänk om det faktiskt är en stressfraktur vi talar om? Springer trots allt en del, inte alls mycket förhållandevis, men en del trots allt (då jag är frisk). Kanske blev det så att de här små stenarna bara var droppen som fick bägaren att rinna över? En stressfraktur är trots allt en vanlig diagnos för området. Kan förklara varför läkningen drar ut på tiden dessutom. Eller så rör det sig trots allt om en vanlig fraktur som inte lyckas läka pga daglig belastning. Tankarna är många, förhoppningsvis får jag svar om ett tag.

 

Upprätthållaren av konditionen

Just nu körs träningen uteslutande på Gröna faran, som fått den hedrande titeln ”upprätthållaren av konditionen”. Även om denna veckas träning på något sätt glidit mig ur händerna så hoppas jag hålla flåset uppe genom vintern på den. Förhoppningsvis kan jag börja slussa in lite löpning vad det lider, men annars är det rätt gött att ha en ursäkt att stanna inne nu då vindarna börjar bli kyliga.

 

steg gröna faran

Gröna faran i egen hög person. Tog tillverkarens bild från www.body-bike.com, då mina försök till fotografering var undermåliga.

 

by Nov 3, 2016 Inga kommentarer

Skadeföljetongen: Metatarsale 5

Löpning

Metatarsale 5

 

Tiden går men skadan den består, huvudmisstänkt är metatarsale 5 på höger fot. Visserligen självdiagnostiderat men jag har svårt att se att det ska vara så mycket annat. Överlag brukar man inte använda röntgen för diagnos, så¨vida det inte föreligger någon förskjutning av benet. Vanligtvis är metatarsale 5 ett ben i foten som kan drabbas av stressfrakturer, men det har inte skett i mitt fall då jag trots allt hade ett par upprepade små trauman. Och då det är trauma inblandat brukar det ofta ske närmare basen på benet, än vad det är i mitt fall. Även det är positivt att jag slipper, då de verkar kunna ta ännu längre tid på sig att läka. Med andra ord har jag tagit det bästa från olika värdelösa diagnoser och fått en semijobbig och relativt utdragen skada. Vila gör det helt klart bättre, men som jag sa till min bättre hälft, känns det som om jag får 0,5-1% förbättring per dag i runda slängar. Om ens det. Det går med andra ord inte snabbt framåt, vilket normalt sett alltid är det jag föredrar. Både i läkning och såklart löpning.

 

Vem är den där metatarsale?

Det betyder helt enkelt mellanfotsben och utgör en betydande del av tårna. Har inte så mycket mer att säga en så, men bjuder på en fin bild för att illustrera lite tydligare.

 

Metatarsale 5

Metatarsale 5 med vänner. Bild från www.mdguidelines.com

 

Prognos

Prognosen är god och man behöver inte göra så fasligt mycket egentligen, förutom att ladda upp med en båtlast av tålamod. Viktigaste är såklart att inte belasta för mycket, så anpassad träning (= ingen löpning) helt enkelt. Ev kan man använda någon typ av förband, sula eller liknande. Jag har dock inte gjort det då det gått bra ändå och gradvist blivit bättre för var dag. Utan komplikationer borde det läka på upp mot åtta veckor, men jag har mentalt ställt in mig på mer än så. Hellre lite för lång tid med rehab än för kort, säsongen är ändå åt helvete så jag bygger för 2017.

 

Börjar om från botten

Just nu står träningen helt still. Har igen åkt åp viruset från helvetet som vägrar släppa taget. Men då inga tävlingar är i sikte tar jag det lugnt och väntar ut även detta. Ingen idé att riskera något här heller, även om det är surt att inte ens få alternativträna. Men jag gissar på att jag lär bli lite vassare på att cykla och köra roddmaskin över vintern. Har ju till och med tankar om att genomföra Vätternrundan i någon form nästa år. Men det skulle inte vara första gången jag fått för mig något, som jag till sist inte genomför. Den som lever får se.

 

 

by Sep 29, 2016 Inga kommentarer

Födelsedag och äntligen veteran

Skada

Det är den dagen på året igen, unikt för i år är att jag fyller veteran. Åtminstone i löpartermer då jag from idag (rent tekniskt hela året) tillhör H35. Hade fört tänkt använda det som en ursäkt för att jag inte blir snabbare länge. Men så kollade jag på resultaten från årets VSM och fick tänka om, jävlar i mig vad snabba löpare det finns där ute. Hur som helst känns det ändå bra att äntligen bli veteran, har liksom väntat ett tag på det av någon anledning. Det känns åtminstone inte dåligt, även om jag tycker att åren börjar samlas på hög lite väl snabbt. Som om jag hamnat i någon typ av nedförsbacke?

 

Året så här långt

Veteran eller inte, det har varit katastrof och skitdåligt. Skadad hela tiden, så även idag. Cyklade iaf fint under eftermiddagen medan jag mutade barnen med födelsedagstårtan och popcorn. Kammar således hem priset för årets pappa också…

 

Nästa säsong

Oavsett vad jag tar mig för, kan det inte gå sämre än i år i alla fall. Men just nu är jag grymt taggad på att bli hel, återuppta träningen och prestera like a boss nästa år. Tror jag har en del snabba lopp kvar i kroppen ännu. Bara jag lär mig att inte skada den. Aningen ironiskt då jag är rätt bra på att rehabilitera skadade löpare i mitt jobb. Där ingår bland annat hur man stegrar sin träning på ett bra sätt.

 

Bloggen lider

Det blir lätt att bloggen får lida då jag inte springer, visserligen så tränar jag på med annat för att hålla flåset uppe. Men får jag inte springa så dör dessvärre motivationen för att skriva nästan helt. Samtidigt vill jag hålla igång bloggen och har någon illusion om att även den ska hitta tillbaka till sin forna glans med alla läsare som jag hade ett tag. Har storslagna planer på gång, åtminstone på idéstadiet i mitt huvud. Om det någonsin blir verklighet är en annan sak.

 

Mot oändligheten och vidare

Nu försöker jag lyssna på Buzz och siktar framåt, ett år visare äldre, lite fler rynkor, lite fler erfarenheter, med mer motivation än någonsin. Just ja, för de som vill skicka presenter så gör det inget om de skickas imorgon och kommer fram lite sent. Jag är inte så kinkig. Bara hojta till så ser jag till att set you up med adress och önskelista för den som vill satsa på ett säkert kort.

 

by Sep 15, 2016 Inga kommentarer

Toppar och dalar

Löpning

Just nu handlar allt om dalar. Var länge sedan jag såg en topp av något slag. Efter att rehabiliterat en skada i stop-motion fart (är fortsatt inte helt bra), började träningen gå så pass bra att jag vågade ställa upp i ett lopp igen. Då slog ”Revenge of the små jävla stones” till och sänkte entusiasmen rejält. Men i torsdags stod jag på startlinjen till Blodomloppet i Örebro, efter en vecka med alternativ träning. Tanken var att det skulle kännas lite ömt men att jag skulle kunna prestera ett ok resultat. Dalar kan dessvärre vara djupa och det visade sig att just denna dalen är av det djupare slaget…

Vis av erfarenhet tog jag mig till Trängens IP på cykel, redan ombutt, i god tid, med koll på vart utlämning av startnummer sant inlämning av väskor fanns. Pigga ben då jag vilat mig i form de två föregående dagarna lovade gott. Den känslan höll i sig i säkert 400 meter innan foten gjorde sig påmind. Försökte slå bort det men det hjälpte föga och 800 meter blev min uppvärmning till sist.

 

I det läget var jag fortsatt inställd på att köra och bits ihop. Men efter några korta svängar till insåg jag att varje steg gjorde det värre. Tog ett ovanligt vuxet och tungt beslut att ställa in och årets första framträdande slutade således med en DNS. Synd då jag hade klätt upp mig i mina finaste tävlingskläder och allt. Alla vet ju att det som verkligen räknas är att se snygg ut på startlinjen.

 

Idag är det lördag och jag deppar fortfarande då jag dessutom missade Örebro Action Run, där jag hade fått möjligheten att starta. För att trösta mig själv äter alldeles för mycket. Speciellt om man ser till hur mycket (lite) jag rör mig. Det som hintades när jag tog på löpartightsen i torsdags (konstigt nog helt nya men ändå hunnit med att krympa i tvätten?), bekräftas av vågen. Lägger tydligen på mig snabbt om jag drar ner träningen med 90% och ökar maten med 10%.

 

Nu börjar jag inse att jag kanske måste släppa att kunna tävla alls år, oerhört sorgligt såklart men på det stora hela i livet helt oviktigt. Trots det tänker jag deppa lite till. Självdiagnosen just nu gissar på en spricka i ett av benen i foten och då lär nästa lopp om tre veckor vara kört också. Jävla dalar.

 

by Aug 27, 2016 Inga kommentarer

Straffintervaller

Cykling

Körde nyss något som jag fick för mig att kalla straffintervaller. Ville på något sätt plåga kroppen lite och mig själv för att jag lyckats skada foten blott en dryg vecka före det som är tänkt att bli säsongspremiären. Premiär, i slutet av augusti. Året har sannerligen gått i rehabiliteringens tecken. Efter som foten fortsatt inte återhämtat sig vände jag mig till spinninghojen. Den har dessutom den stora fördelen att jag kan träna när som helst på dygnet utan att riskera att väcka någon i familjen, tränas med partyfolket utanför ytterporten, eller skrämma någon med mina plågade ansiktsuttryck under den sista intervallen. Jag behöver inte ens byta om ordentligt utan det räcker med cykelbyxor och skor!

 

Straffintervaller

Inget nytt under solen denna gång heller, det var vanliga treor jag plågade mig igenom, varför uppfinna hjulet på nytt liksom? Men genom att kalla det något nytt och ”häftigt” säljer man lösnummer. Jodå, jag fortsätter med min dåliga stil att kopiera kvällspressens rubriksättande. Kort och gott fem stycken 3/1 min i full jävla fart.

 

Maxat

Har visserligen inte alltför mycket data från cykling inomhus sedan tidigare, men jag vet att jag haft svårt att pressa uipp pulsen över 160 slag/min tidigare. Idag toppade jag ut på maffiga 171 slag. Go hard och go home. Eller go hard when home i det här fallet? Hur som, äckligt jobbigt var det.

 

Träning > blogg

Efter det passet är jag för trött för att ens fejka att jag har mer inspiration än så att att blogga, stämplar ut med lite inspo (tror det var ett hett ord på Instagram för ca ett år sedan) i form av min pulsgraf.

 

 

straffintervaller pulskurva

Snygg om jag får säga det själv

 

 

by Aug 18, 2016 Inga kommentarer

Anfäkta och anamma

Löpning

Anamma och regera alla världens andemakter. Amiral Nelsons alla bomber och granater och kanoner. Apspektakel. Asgamar. Blixt, brak och dunder. Blåkullatomtar. Bomber och granater och krevader. Bålnötter. Deghögar. Det var som topp tusen tunnor. Dunder och brak. Far och flyg. Förpiskade luspudlar. För hundra gubbar. För sjutton hakar.  . Gargantuaner. Gravade oxsvansar. Gråsuggor och dreglande paddor. Gräsligt. Gyckel, båg och ordkonster.  I alla milda makters namn. Jäklar. Jämmer och elände. Kanapéer och konjakskransar. Kloakdjur. Krevader och kanoner. Lekstugefasoner. Luspudlar. Milda makter. Möshumlor. Nu blommar asfalten. Nu går skam på torra land. Pest och pina. Pistaschgubbar och surkålsstuvning. Plattfötter. Potatisgrisar. Rena rävgiftet. Rena sammansvärjningen. Rena vansinnet. Rotborstar. Rullsvansapa. Sabotörer och pestråttor. Sladderfågel. Sillmjölkar. Skabbhalsar. Skottkolvar. Snack och strunt och snack. Sopprötter. Tusan. Urfånigt. Vrakplundrare. Ärkebanditer.

 

Hjälp

Blev tvungen att låna lite inspiration för att uttrycka mina känslor, och vem kan vara bättre för ändamålet än Kapten Haddock? Valde ut en del ord som så fint presenterades i bokstavlig rangordning ovan.

 

anfäkta och anamma

Kaptenen i egen hög person

 

Anledningen

Två stenar. Eller möjligen tre. Kan för allt i världen inte minnas om jag fick en eller två närgångna möten under passet igår. Eller jo, när jag nu skriver minns jag faktiskt att det var två. Det gör det till tre totalt med dagens äventyr.

Sprang helt utan bekymmer som man kan göra titt som tätt, helt oskyldig. Från ingenstans attackerar en vass sten mitt fotblad på höger fot. Inte mer med det, sånt som händer. Men när det sker igen en kilometer senare, på samma förbaskade punkt, blev jag lite lack. Om det var samma sten eller två som samarbetade går inte att uttala sig om i nuläget. 

 

På’t igen?

Foten kändes fin och så gott som opåverkad idag tack och lov. Beger mig ut på en kort tur i samband med lunchen. Då sker det fruktansvärda, ytterligare en sten borrar sig in i foten. Och det med kirurgisk precision, på millimetern där gårdagens tragedi utspelade sig. Fick än mer ont men sprang vidare lite. Stannade till sist för att kolla hur det såg ut. Visuellt ok, men efter det kunde jag inte springa längre. Inte gå heller för den delen. Fick halta hem och har nu löjligt ont.

 

Nerv?

Är det en retad nerv månntro? Eller senan under foten? Muskel? Skelett? En kombination? Konspirationsteorierna haglar och jag funderar på vilken av mina konkurrenter som lejt stenarna. Samt vem som sen tränat stenarna, den sista vill jag ha kontakt med för lite tips om hur jag kan träna hunden.

 

Miserabel

Just nu är m’jag en miserabel hög i sängen som tycker synd om mig själv. Visserligen bara timmar efter skadan uppstod, men helt plötsligt känns Blodomloppet långt borta den 25/8 med tanke på nuläget. Undrar vilken typ av tröstätning som också kan ha positiva effekter på läkningen? Spontant säger jag att marängsviss ligger bra till.

 

by Aug 15, 2016 Inga kommentarer