Killed it! Or did I…?

Cykling

Killed it? Or it killed me? Såhär i efterhand tycker jag att båda påståendena kan vara nära sanningen. För det första så lyckades jag pressa mig rätt hårt idag, således en kill till mig. Men samtidigt fick jag justera antalet drag i intervallerna och på så vis var det nog it som fick en kill. I slutändan ett fostrande pass så vi kan kanske enas om att det var en vinn-vinn situation. 

 

45/15

Har för mig att jag skrivit om 45/15 tidigare, men då jag är för slut efter veckan och ffa träningen, orkar jag inte ta reda på det. Om inte annat så har jag funderat på att skriva det. Vilket borde innebära att jag faktiskt har det. Just ja, tröttheten gör mig mer virrig än normalt.

45/15 är helt enkelt det antal sekunder som gäller. De första 45 är fullt blås, mer eller mindre. De 15 är ett desperat försök till återhämtning. Initialt går det, absolut. Men ge det några körare så är det inte lika roligt längre.

Målet är nämligen 15-20 stycken, innan man får vila ett par minuter. Därefter är tanken fem stycken till, i samma fart som det man avslutade de första 20 på. Kör man löpning är det inte helt fel att använda sig av löpband, då man kan öka farten för varje intervall yttepyttelite.

Då jag körde på Bodybiken så fick jag gå på RPE och se till att pulsen steg lite för varje intervall. Lyckades nästan med det, tror jag. Skulle behöva lite watt för att se vad jag håller på med egentligen. Påpassligt nog har Body bike släppt en ny fin cykel nyligen, som skulle passa fint för ändamålet. Undrar om Triss också har släppt lotter med högre vinstchans än normalt?

 

killed it body bike smart

Body bike Smart. Bild från just body-bike.com

 

Återhämtning

Fredagskväll och träningen är avklarad, barnen sover (hoppas jag) och personligen ska jag fokusera på återhämtning. Enkelt är bäst och det innebär mat, varmt bad och i säng tidigt som den gubbe jag är. I helgen väntar jobb, men jag hoppas kunna hålla träningen uppe. I praktiken finns en stor risk att jag tycker mig har förtjänat att vila. Med andra ord, kommer känna mig lat då jag kommer hem och sikta mot soffhäng. Trots att jag vet att jag kan göra båda och må som bäst.

 

by Nov 11, 2016 Inga kommentarer

Gästblogg av Swyzak; Var vill du, var är du? – Fartblindheten

Cykling

Gästblogg

Idag inleder jag en nytt litet kapitel på bloggen, nämligen inlägg från gästbloggare. Först ut är Swyzak, eller Johan Lindkvist som han också är känd som. En snabb kille som pga besvär med höftartros fick byta löparskor mot cykelskor, men innan det skedde presterade han finfina tider. Eller vad sägs om :

– 1500 m: 4:23
– 3000 m 9:06
– 5000 m 15:36
– 10 000 m 32:22
– HM 1.11:44
– M: 2:36.XX

Han gör inte bort sig på en cykel heller kan jag säga, men då jag har en löparblogg känns de resultaten som mest relevanta. Nedan följer hans inlägg, som redan finns publicerat på hans blogg. Men det är läsvärt och jag är glad att han ville dela med sig även på min sida. Hans inlägg får bereda väg för vad jag hoppas blir ett återkommande inslag här, med fler skribenter. Håll till godo!

 

Var vill du, var är du? – Fartblindheten

”Jag tror att alla kommer till en punkt i livet när man ifrågasätter hur man lever sitt liv. Kanske inte idag, imorgon eller om en månad, men tillfället kommer att komma. Har det inte gjort det så kanske det redan har hänt. Jag tror att det är en nyttig och tuff upplevelse i många fall när man tvingas rannsaka sig själv på djupet. Frågeställningarna kan vara många och jobbiga att konfrontera. Nu är jag långt från en perfekt människa, det vore förbaskat tråkigt om vi vore perfekta, men en stund av eftertanke kan inte skada emellanåt. Var är jag i livet, var vill jag i livet och vad/vilka i livet är viktiga för mig?

Jag är ska gudarna veta en person som inte är förtjust i att ta konflikter även om de i många fall är berättigade och kan få dig att växa som person. Att då ta konflikter med sig själv kan ju i dom flesta fall vara ännu jobbigare.

Ni ska veta att alla dessa frågeställningar och funderingar har hoppat in och ut i huvudet under vad som känns som en evighet. Har jag då kommit fram till något kanske ni undrar? Det har jag absolut, jag är till 200% säker på vilken riktning jag skulle vilja att mitt liv ska ta, bara en sådan sak känns ju bra. Vilka personer som är viktiga för mig har jag egentligen vetat länge, jag ska bara försöka förmedla till dom hur viktiga de är för mig.
En viktig insikt i det här är väl var min träning och tävling kvalar in. Är den viktig? Ja, absolut för mitt välmående. Men är det den som styr majoriteten av mitt välmående i livet, svar NEJ. Och om inte delen av mitt liv som styr majoriteten av mitt välmående lirar 100% så kommer träningen/tävlingen heller inte göra det.

Nu kanske nu undrar var jag vill komma med allt detta insiktsfulla svamlande. Träningen och tävlingen är inte på liv och död, det finns så många andra större saker i livet än en topp-10 placering i H40 på CXSM även om jag skulle glädja mig åt det. Ett inställt pass är ett inställt pass och det är inte hela världen, 1 timmes träning istället för 5 timmar är heller inte hela världen, ingen träning är heller inte hela världen. Hela världen är andra saker, andra personer som är så mycket mer viktiga för mig än att klämma timmar i träningsdagen. Glöm inte bort att rannsaka er själva emellanåt, det kan vara smärtsamt och jobbigt, väldigt jobbigt till och med, jag kan intyga, man får sova alldeles för lite till på köpet.

Nu kan jag få det att låta som att jag tänker sluta träna och tävla men så är inte fallet, man kanske inte måste träna mest, det kan räcka me

Fotograf Jonas Wiking. https://www.instagram.com/jswg/

d att träna smartare. Men mitt synsätt på den biten av mitt liv har förändrats. Det finns andra saker i livet som är viktigare och träning/tävling är bara en pusselbit i det stora underbara livspusslet vi skapar varje dag.”

by Nov 7, 2016 Inga kommentarer

Cykling i ett hav av smärta

Cykling

Smärta

Simmade, förlåt, cyklade nyss i ett hav av smärta. Smärta är enligt definitionen en obehaglig sensorisk och/eller känslomässig upplevelse, förenad med vävnadsskada eller hotande vävnadsskada. Eller beskriven i termer av sådan. Med andra ord kan man alltså ha ont utan att något är trasigt. Eller omvänt, något kan vara trasigt utan att du upplever smärta. I det här fallet var det garanterat inget trasigt utan ”bara” jävligt obehagligt. Försökte intala mig själv att det var just bara smärta, men ju mer man tar i när man simmar, desto mer motstånd möter man. Den regeln visade sig gälla även på cykeln idag. 

 

Förutsägbar smärta

Man behöver inte direkt vara synsk för att inse att smärta är på väg, då pulsen drar upp till fel sida 170 på första intervallen. Normalt sett brukar jag avsluta den sista på mellan 172-174 slag. Samtidigt vet jag att en oerhört viktig del i träningen, för mig, är att lära mig arbeta genom smärtan. Kan jag bemästra det lite bättre än tidigare, kommer jag kunna springa snabbare i framtiden.

 

Lögner

För att lära mig själv att utstå mer smärta, är jag tvungen att mata mig själv små lögner genom passet. Det är inte direkt bra lögner men jag gör vad jag kan. Exempelvis:

  • Det är ju bara 15 minuters hårt arbete
  • Det är ju bara fem intervaller (om siffran 15 känns för hög)
  • Om jag klarar av att hålla i, gör det mindre ont nästa gång jag kör passet (den sämsta av de alla tror jag, smärtan är densamma)
  • Lite sportdryck i vilan kommer  rädda mig (gör nytta absolut, räddar mig nej, plus för att det smakar gott)

 

Utmattningen

Efteråt vad utmattningen så stor att jag inte pallade att ens sitta kvar på cykeln. Fick kliva av (gled snarare av som om jag åkte rutschkana). Väl på golvet såg jag tydligen så miserabel ut att inte ens fyraåringen ville utnyttja situationen till att busa med mig. Dessvärre är det få som förstår den referensen, men milt uttryckt är hon inte sen att busa om tillfälle bjuds. Bjuds det inte så skapar hon det som behövs själv. Men jag förblev ensam och frustandes efter andan.

 

 

by Okt 25, 2016 Inga kommentarer

Cykelpendling, den hårda vägen

Cykling

Cykelpendling

Helgjobb. Cykelpendling. Kväll. Hemfärd. Tre cyklister inklusive mig. Känns bra i ungefär 367 meter, därefter börjar problemen. Problemen i det här fallet var att jag slog följe med två betydligt starkare cyklister än mig själv. Officiellt var planen att skylla att jag låg på rulle i 99.7% av resan det faktum att jag var den ende med baklampa. Således en insats för allas vår säkerhet. Alternativt det andra faktumet att det inte är optimalt att ligga tre cyklister på bredd. Ii synnerhet inte då bilister tenderar att bli provocerade av en ensam cyklist vid vägrenen. Sanningen var att jag helt enkelt saknade både ben och kondition för att hänga med.

 

Ursäkter om 3, 2 ,1 …

Kunde ju ha räknat ut på förhand att det skulle gå åt helvete. Jag på min Biltemacykel med barnstol. De på fin racer och löjligt fin MTB. En med en topp-30 placering i Celtman, den andra ett stort löfte inom MTB och cyklist på elitnivå. Jag med främsta meriten att jag nätt och jämnt rullade runt Vättern ett halvt decennium sedan. På faktiskt inte långt ifrån dubbla tiden vad nämnda löfte presterat. Hade vi deltagit tillsammans i SM för ursäkter hade jag dock sopat banan med dom. Just ja, har ju varit förkyld sista två veckorna också.

 

Konditionen, hallå…?

Såg den sist i oktober 2015…tyckte mig känna igen den i augusti 2016. Helt säker på att jag hittar den lagom till våren 2017 åtminstone. Kommer bli en comeback utan dess like. Planerar att vara i kusligt bra form, men tills dess arbetar jag mest på att bättra på min personliga isolering inför vintern. Träningen må ha dragits ner till ett minimum, men mängden mat (och godis) ligger kvar på en jämn hög nivå. Men vem bryr sig om det då familjen delade på pizza och avnjöt film tillsammans hela gänget igår kväll. En helt underbart mysig stund med det bästa jag har i livet. Familjen alltså, inte pizzan.

 

by Okt 9, 2016 Inga kommentarer

Dödköttet levererar

Cykling

Dödköttet

Idag fick dödköttet viva vad det gick för och det levererar sannerligen. Åtminstone levererar det exakt det som kan förväntas av det. Träningen gick ner i någon sorts Törnrosasömn i och med höstens första drömkrossande förkylning. Minns knappt när jag tränade sist. Eller det gör jag verkligen inte, bokstavligen. Tog mer tid att leta upp alla träningsprylar än det tog att träna. Dödköttet (allt som en gång kunde liknas vid muskler tidigare) gjorde vad det kunde och pressade sig igenom 30 löjligt lätta minuter på spinninghojen. Men ni kan inte ana vad som hände sen…

 

Prehab for the win!

I och med underrubriken kan ni kanske gissa er till vad som trots allt hände sen. Jag tog mig i kragen och maxade ut tio minuter med prehab. Eller som dödköttet skulle vilja beskriva det; supertung styrka. Har äntligen lärt mig från mina många misstag och nu ska jag leva som jag lär, styrkan får ALDRIG prioriteras bort. Det handlar om så lite tid varje vecka med tanke på hur mycket kondition jag hinner med.

 

Nästa steg

Nu gäller det bara att hålla igång, kontinuitet är ledordet och det ska ökas sakta men säkert. Och för att bli både bättre löpare och för att hålla skadorna bort, ska även styrkas bakas in i det hela. Piece of cake på pappret, förvånansvärt tufft i praktiken.

 

Steget efter nästa steg

Just nu har jag satt lätta mål, röra på det uttjatade dödköttet lite men ofta. Därefter styra upp sömnen, även om jag kanske borde börja i den änden så är det svårt. Har dessutom svårare att somna om jag inte tränat, kroppen blir inte riktigt lika slut helt enkelt. Och till sist ska jag försöka knyta ihop säcken med att styra upp maten lite. Mindre skit helt enkelt.

 

God natt

Med det här svamlet ute ur huvudet och nedskrivet på bloggen istället säger jag god natt.

 

by Okt 4, 2016 Inga kommentarer

Straffintervaller

Cykling

Körde nyss något som jag fick för mig att kalla straffintervaller. Ville på något sätt plåga kroppen lite och mig själv för att jag lyckats skada foten blott en dryg vecka före det som är tänkt att bli säsongspremiären. Premiär, i slutet av augusti. Året har sannerligen gått i rehabiliteringens tecken. Efter som foten fortsatt inte återhämtat sig vände jag mig till spinninghojen. Den har dessutom den stora fördelen att jag kan träna när som helst på dygnet utan att riskera att väcka någon i familjen, tränas med partyfolket utanför ytterporten, eller skrämma någon med mina plågade ansiktsuttryck under den sista intervallen. Jag behöver inte ens byta om ordentligt utan det räcker med cykelbyxor och skor!

 

Straffintervaller

Inget nytt under solen denna gång heller, det var vanliga treor jag plågade mig igenom, varför uppfinna hjulet på nytt liksom? Men genom att kalla det något nytt och ”häftigt” säljer man lösnummer. Jodå, jag fortsätter med min dåliga stil att kopiera kvällspressens rubriksättande. Kort och gott fem stycken 3/1 min i full jävla fart.

 

Maxat

Har visserligen inte alltför mycket data från cykling inomhus sedan tidigare, men jag vet att jag haft svårt att pressa uipp pulsen över 160 slag/min tidigare. Idag toppade jag ut på maffiga 171 slag. Go hard och go home. Eller go hard when home i det här fallet? Hur som, äckligt jobbigt var det.

 

Träning > blogg

Efter det passet är jag för trött för att ens fejka att jag har mer inspiration än så att att blogga, stämplar ut med lite inspo (tror det var ett hett ord på Instagram för ca ett år sedan) i form av min pulsgraf.

 

 

straffintervaller pulskurva

Snygg om jag får säga det själv

 

 

by Aug 18, 2016 Inga kommentarer