The power of grupptryck

Grupptryck

Tack vare den smarta (?) algoritm som t ex Facebook och Instagram använder sig av, har ett oerhört grupptryck arbetats upp sista tiden. Filterbubbla deluxe. Självklart har jag ett finger med i spelet också, då jag såklart valt ut vilka personer jag har som vänner, respektive följer på dessa medier. Dessutom är det faktiskt inget tvång att ens vara medlem, eller för den delen logga in hela tiden även om man är det. Men om det dag ut och dag in postas frågor, förslag, uppdateringar och bilder om en enda sak, då smulas det motstånd man har byggt upp ner, väldigt effektivt. Samma sak tenderar att hända i oktober, då Ironman går av stapeln på Hawaii. Jag som varken crawlar eller äger en cykel, eller springer längre än en halvmil normalt sett på tävlingar? Hur som helst känns det som världens mest naturliga sak att jag bör springa Göteborgsvarvet och/eller Stockholm maraton nästa år?

 

Andy

Vem är den där Andy egentligen? Och varför kallar han dom lekland? För Andys lekland var sannerligen ingen lek att springa fyra timmar efter en fyraåring. Sexåringen såg jag susa förbi vid ett par tillfällen, förutom gången vi skrek glass efter honom, för då stannade han. Föreställde mig först att det skulle vara någon typ av aktiv återhämtning, men det visade sig bli ett hårt pass. Andys lekland har nyligen öppnat i Örebro och då prognosen flaggade för regn, kändes det som en passande dag att inviga det. Barnen älskade det, vilket är huvudsaken.

 

grupptryck andys lekland

Bild på en av attraktionerna på Andys, inte helt anpassat för vuxna, aningen trångt och potentiellt superpinsamt om man fastnar.
Bild från andyslekland.se

 

Framtiden

Frågan är nu om jag ska sikta primärt på att springa 5000 meter i VSM, som varit planen hela tiden. Tror dock nästa år är en mer realistisk målsättning dessvärre. Kan ju köra på den satsningen och ha maraton som något roligt vid sidan, tror även min halvmilsprestation skulle må bra av lite mer mängdträning. Är fortsatt 5000 meter som jag av någon anledning gillar, men maraton lockar som sagt. Tack för det dumma grupptryck.

 

grupptryck träning löppass stora holmen

Från dagens fina pass

 

Träning

Hann med lite träning idag också. Lite längre än vanligt, långt ifrån ett långpass. Avslutade med fartökningar gånger två, först lite snabbare sen ännu snabbare, 3:45 samt 3:25 fart. Överraskad att det gick bra, haft så många fina pass på pappret förut som jag totalt kraschat på, det här bara föll på plats klockrent. Tack och lov valde jag att köra det innan Andys.

Edit: Skrev inlägget igår, söndag. Men pga tröttheten från nämnda lekland är det först idag jag orkade göra det läsbart nog för att publicera.

Gubbracet 2017; rejsrapporten

Lopptorkan är över!

Gubbracet 2017 är genomfört till sist. I och med detta är lopptorkan på 1,5 år (!) äntligen över. Insatsen var halvt stabil och jag är just halvnöjd. Det fanns en del bra saker att ta med sig från kvällen, en del mindre bra, samt någon enstaka dålig. Uppladdningen var inte dålig, men inte direkt optimal heller. Tack och lov för goda vänner som hjälpte till med att passa fyraåringen, som efter ett kort och intensiv ”diskussion” fick följa med i sista sekunden. Tack och lov igen för superflexibel barnvakt. Behöver inte gå in på detaljer, men vid efteranmälan hade vuxna och fyraåringen delade åsikter om vad vi gjorde där, men det löste sig mer eller mindre smidigt och jag kunde till sist försöka vänta in GPS-signalen…

Apropå GPS

Uppvärmningen gjordes delvis med suveräna @peiza, som i vanlig ordning knallade in och vann loppet. Vi höll åtminstone samma fart under uppvärmningen, kände dessutom att jag tydligt var lite starkare än honom där. Kan ha varit min ivrighet under uppvärmningen som fällde mig i slutändan?

GPS-signalen ja, satelliterna finns ju där uppe, men de verkar ha svårt att kommunicera med min gamla Garmin. Saknade signal under hela uppvärmningen, vilket såklart är helt oviktigt. Det skulle dock strula lite under själva loppet också, vilket rent tekniskt inte är en ursäkt då man springer så fort som man springer. Men självklart tänker jag använda det som en ursäkt.

Loppet

Målsättningen var ”spring inte för snabbt i början”. Utförande var ”spring som om zombieapokalypsen är här”. Ingen katastrof, jag har gjort värre ifrån mig i inledningen av lopp, men helt optimalt var det inte. Ger mig själv knappt godkänt trots allt. Första kilometern är lite småknixig med några tvära svängar, samt en gångbro som cirklar sig upp över vägen genom en trevlig 360-graders sväng. Det går an då man är relativt pigg, men svängarna tog inte slut där. Största problemet var dock när jag kom ner från bron och var kusligt nära att halka, parerade i sista milisekunden och tog en kortare sväng ut i periferin för att kompensera.

Sedan inleddes de eviga 90-graderssvängarnas kilometrar, för de pågick mer eller mindre hela vägen fram till sista kilometern. Något segt att hela tiden deccelerera och accelerera, men det går ju tyvärr inte att skylla på lika effektivt, då alla måste runt samma hörn. Trevligt nog är det här man börjar komma in i citykärnan på allvar. Ironiskt nog hinner man inte se så enormt mycket av det, inte så mycket pga den ”höga” farten, utan snarare för att jag flämtar och flåsar och flaxar för att ta mig framåt så snabbt jag kan. Fokus ligger enbart på nästa steg.

Har ingen aning om hur jag ligger till placeringsmässigt, men jag försöker utnyttja de ryggar jag har framför mig, för att hålla farten uppe. Här insåg jag till sist något under början på den fjärde kilometern. Det är inte så att de framför mig har någon magisk fartreserv att ta till så långt in i loppet, då hade de redan sprungit ifrån mig. Nej, istället börjar farten slås av något, precis som den gör för mig. Förrädiskt då jag såklart medvetet intalar mig själv att det bara är att hålla rygg. Kilometer tre och fyra är lömska jävlar.

Den sista kilometern är så gott som rak, förutom en tvär sväng några få meter innan målsnöret. Men mitt i nämnda kilometer finns också en liten gångtunnel, som såklart bjuder på en nedförsbacke, men således också en liten men elak uppförsbacke. Ett stycke innan gick jag om ett par löpare, vet inte om det var samma löpare som hängde på mig, eller om fler gick upp, men jag drog ett litet tåg med mig ur den tunneln, något som trevligt nog lyckades fastna på bild (se längst upp i inlägget). Bjuder på en sällsamt avslappnad min för att vara jag under hård löpning.

Försöker inbilla mig att jag ska dra igång en lång spurt, men den stängs ner innan den ens startat. Sparar mig istället till sista biten, då jag alltid inbillat mig att jag är explosiv nog för en spurt, oavsett hur trött jag är innan. Det visade sig faktiskt vara sant, då jag gick förbi spurtnedstängaren. Lyckades i samma ansträngning nå löparen framför mig och i en furiös spurtstrid som kommer gå till historien som en av de allra bästa, tog jag mig förbi en meter innan mållinjen. Jag liksom hörde hans suck när han inte orkade svara de sista metrarna. I och med spurten krigade jag till mig en maffig 13:e plats (en aning ironi här, placeringen spelar ingen roll såklart, men det kändes naturligt att spurta trots allt). För övrigt såg jag en filmsnutt på min målgång, av någon konstig anledning var spurten inte lika vacker på film som den var i verkligheten. Jag och min spurtkompis vet hur det egentligen gick till.

Slutord

För att återkomma till GPS-signalerna och klockan, så påstod den att jag höll ett betydligt högre tempo än jag faktiskt visade mig göra. När jag sprang var det omöjligt att veta, då jag låg på max oavsett. Således spelar det ingen roll i slutändan, då max för dagen var just max. Men jag blev rätt överraskad i mål då jag helt plötsligt tappade 40-50 sekunder mot vad snittfarten hade sagt åt mig under loppet.

Således är lösningen enkel, jag är tvungen att köpa en ny klocka och efter lite efterforskningar finns det två alternativ. Garmin 935, eller Garmin Fenix 5 (samma klocka till 99,9%, men olika skal). Kan inte kalla dom billiga direkt, inte heller prisvärda. Snordyra är nog ordet jag är ute efter, vid närmare eftertanke.

Skitskoj att få tävla igen, tack för i år Gubbracet. En helt ok kvitto på formen, men betydligt mer finns att hämta och jag blickar framåt med stor förväntan!

Bloggen återupplivas

Det är inte första försöket, men det är det mest seriösa försöket så här långt. Bloggen ska återupplivas och vilken dag passar bättre än dagen före mitt första lopp på en mindre evighet? Skadorna avlöste varandra 2016, så pass illa att inga lopp genomfördes. Samtidigt var det en tuff period privat med ffa jobb i alldeles för stor utsträckning, vilket säkert kan ha bidrag till att skadorna uppstod. Stress är stress, inte bara träningen som kan påverka, jag gjorde misstaget att bara fokusera på träningen. Givet var det ett par dumma beslut som ledde till den första skadan, samt lite otur och ett halvdumt beslut till den andra. Nu har jag tränat någorlunda under en period och ska äntligen få ett riktigt besked om vart jag står, vet av erfarenhet att jag är duktig på att överprestera på träningen. Alternativt underprestera på lopp. Imorgon smäller det hur som helst, Gubbracet ska avgöras i Örebro.

gubbracet bloggrevival bloggen

Målsättning

Min målsättning är att inte ha någon direkt målsättning. Träningen har gått väldigt upp och ner sista tiden och jag är oerhört osäker på min kapacitet. Främsta målet är att undvika den klassiska missen att gå ut för hårt, något som jag dessvärre är expert på. Därefter är att att undvika kraftiga dippar under loppet, jämnt och fint tempo letar jag efter. Tidsmässigt får det blir vad det blir helt enkelt. Placeringsmässigt beror helt på vilka löpare som dyker upp, finns många som är betydligt snabbare än mig i stan. Störande nog många duktiga juniorer som är på väg upp dessutom som bokstavligen kommer passera mig. Men på en bra dag, med rätt motstånd, hoppas jag på en topp 10-15 placering.

Uppladdning pågår

Nu har jag ju klantat mig lite och ökat belastningen liiite för snabbt, vad gäller baksida lår, aka min gamla skada som stoppade halva förra säsongen. Är under kontroll, men sista dagarnas träning har fått anpassas efter dagsformen, vilket i sin tur inneburit mindre löpning än önskat. Så för att kompensera kör jag med ett klassiskt trick för att boozta (det räknas inte om det inte stavas med z) prestationen. Den här gången testas rödbetsljuice, inte direkt först på bollen här inte, men bättre sent än aldrig?

beet it bloggrevival bloggen

Annars då?

I övrigt flyter livet på på samma sätt som tidigare, arbetar fortfarande på min klinik i Örebro, där jag sakta men säkert nischar mig mer och mer mot löparrelaterade besvär. Jobbar en del extra medan jag driver upp kliniken, men mindre än tidigare. Min bättre hälft studerar för fullt. Barnen är fortfarande relativt små men oj vad de växer snabbt. En vovve har vi bakat in i ekvationen också. Förutom de sedvanliga vardagsbestyren som att äta och sova osv, läggs resterande tid på träning. I mitt huvud är det hur mycket som helst, men enligt träningsdagboken snittar jag inte så mycket alls, faktiskt inte mer än fem timmar i veckan just nu. Tror (dessvärre) att jag inte kan gömma mig bakom den träningsmängden länge till, om jag vill försöka förbättra några tider.

Killed it! Or did I…?

Killed it? Or it killed me? Såhär i efterhand tycker jag att båda påståendena kan vara nära sanningen. För det första så lyckades jag pressa mig rätt hårt idag, således en kill till mig. Men samtidigt fick jag justera antalet drag i intervallerna och på så vis var det nog it som fick en kill. I slutändan ett fostrande pass så vi kan kanske enas om att det var en vinn-vinn situation. 

 

45/15

Har för mig att jag skrivit om 45/15 tidigare, men då jag är för slut efter veckan och ffa träningen, orkar jag inte ta reda på det. Om inte annat så har jag funderat på att skriva det. Vilket borde innebära att jag faktiskt har det. Just ja, tröttheten gör mig mer virrig än normalt.

45/15 är helt enkelt det antal sekunder som gäller. De första 45 är fullt blås, mer eller mindre. De 15 är ett desperat försök till återhämtning. Initialt går det, absolut. Men ge det några körare så är det inte lika roligt längre.

Målet är nämligen 15-20 stycken, innan man får vila ett par minuter. Därefter är tanken fem stycken till, i samma fart som det man avslutade de första 20 på. Kör man löpning är det inte helt fel att använda sig av löpband, då man kan öka farten för varje intervall yttepyttelite.

Då jag körde på Bodybiken så fick jag gå på RPE och se till att pulsen steg lite för varje intervall. Lyckades nästan med det, tror jag. Skulle behöva lite watt för att se vad jag håller på med egentligen. Påpassligt nog har Body bike släppt en ny fin cykel nyligen, som skulle passa fint för ändamålet. Undrar om Triss också har släppt lotter med högre vinstchans än normalt?

 

killed it body bike smart

Body bike Smart. Bild från just body-bike.com

 

Återhämtning

Fredagskväll och träningen är avklarad, barnen sover (hoppas jag) och personligen ska jag fokusera på återhämtning. Enkelt är bäst och det innebär mat, varmt bad och i säng tidigt som den gubbe jag är. I helgen väntar jobb, men jag hoppas kunna hålla träningen uppe. I praktiken finns en stor risk att jag tycker mig har förtjänat att vila. Med andra ord, kommer känna mig lat då jag kommer hem och sikta mot soffhäng. Trots att jag vet att jag kan göra båda och må som bäst.

 

Kreatin – bara för att bygga muskler?

Kreatin

Kreatin är ett välkänt tillskott för de som gillar att bygga muskler. Det är också ett av inte alltför många tillåtna tillskott som har en belagd effekt. Utöver detta är det billigt och smakar tack och lov inte skit som en del andra tillskott kan göra (bikarbonat, l-arginin t ex…). Överlag är det dock få konditionsidrottare som vill bygga muskelmasssa eller öka för mycket i vikt generellt sett, vilket är en av de bieffekter som kreatin har då det också binder en del vätska. Vätskebindningen är i och för sig en nödvändighet för att det ska fungera, men att bära omkring på för mycket ”onödig” vikt som löpare är inte helt önskvärt alla gånger. Normalt sett finner vi kreatin i mat, främst kött, men det är svårt att få i sig hög mängd av det då det som bäst handlar om 4-5 gram/kg i exempelfisk fisk eller kött. Kroppen kan visserligen själv bilda kreatin, men då handlar det om blott 1-2 gram om dagen. Således är tillskott en smidig lösning om man inte vill äta kött dygnet runt. Frågan är, kan konditionsidrottare ha någon nytta av kreatin, eller är det bara ett tillskott för att bygga?

 

Kreatin

 

Vad är kreatin?

Det är rent tekniskt en syra med den fina kemiska formeln C4H9N3O2. Den bildas av kroppen som mäktar med runt 1-2 gram/dag. Äter man kött och fisk brukar man få i sig yterligare 2 gram om dagen. Tillskottet framställs dock kemiskt och det är således inga problem att äta det om du skulle vara vegan.

 

Vad gör kreatin?

Väldigt förenklat fungerar kreatin som en energibuffret vid kortvarigt intensivt arbete, som exempelvis styrketräning, sprintlöpning, hopp- och kastidrotter. Det används främst således vid intensiv träning och för att bygga muskler. Det är ett väldigt välstuderat tillskott och är inte dopingklassat. Det är dessutom väldigt billigt om man köper monohydrat, vilket du bör göra då andra former inte tillför något. Det gör dessutom bara ett större hål i plånboken.

 

För konditionsidrottare då?

Vad jag vet så har man inte sett några direkta fördelar vad gäller prestationför konditionsidrotter, inte direkt negativa heller i och för sig. Detta trots att kreatinet binder vatten och gör att man ofta lägger på sig lite (tillfällig) vikt. Men, ny spännande forskning gör att det faktiskt finns ett användningsområde för konditionsidrotter.

Kreatin har nämligen visat sig snabba på glykogeninlagringen rejält, om det intas i en dos av 20 gram/dag, tillsammans med en kost med mycket kolhydrater (över 80% av energiintaget). Den ökade inlagringen sker de första 24 timmarna efter ett avslutat pass, så för de som verkligen vill fylla på glykogennivåerna snabbt för att maximera återhämtningen, kan det här vara en bra strategi. Intressant är att kontrollgruppen som åt samma mängd kolhydrater, inte hade samma effektiva inlagring.

Det borde såldedes kunna fungera fint om man vill kolhydratladda inför ett längre lopp. Tar man det enligt studien dagligen i fem dagar före loppet, kommer du vara så laddad som du kan vara. Studien körde ett glykogentömmande pass innan laddningen, vilket kan vara värt att känna till.

Det här är forsking som är rätt ny, så ta det inte som någon absolut sanning. Men då det är så billigt finns det inte mycket att förlora tycker jag. Som vanligt bör man testa i träning innan man försöker sig på något inför en tävling.