Slänger väl in en DNS då

DNS

Did not start. LIte ironiskt då jag rent tekniskt aldrig anmält mig, hade min vana trogen planerat en efteranmälan. Och det här är exakt anledningen till att jag gör så. Sjukdomar och andra tokerier dyker upp när man minst anar det. Visst är det billigare att anmäla sig i förväg, men om man inte kan ställa upp är det ju pengar rakt i sjön. Så sammanslaget i slutet på ett år tjänar jag, dessvärre, på att göra så här. Det blir inget DM för mig. Ingen banlöpning. Inga spikskor. Är hemma och kurerar kroppen istället, gissningsvis med mina kompisar Ben och Jerry, samt min fru och en trevlig serie på Netflix/HBO. Har inte så mycket mer att säga, således blir det inga fler stycken, utan inledningen får också bli avslutningen på det här inlägget.

 

DNS Ben & Jerry

En bild kan jag väl bjuda på iofs

 

 

The feeling of spikskor

Spikskor

Inom cyklingen pratar man om cykelporr, vilket inte är så snuskigt som oinvigda kan få för sig, utan det handlar kort och gott tjusiga bilder på snygga cyklar och tillbehör. Inom löpningen är det begreppet inte lika utbrett, löparporr skulle också kunna missuppfattas rätt rejält. För mig är nog spikskor så nära jag kommer en motsvarighet inom löpningen. Spikskor och solglasögon, som jag också har en svag punkt för, dock brukar de ju gå att använda till fler sporter än löpning. Hur som helst, spikskor tycker jag är coola och något som känns väldigt mycket som löpning; en löparbana och ”optimala” förutsättningar för att springa på sin maxkapacitet. Fram till nu har jag aldrig ens testat spikskor, men tack vare att löpardemonen @peiza hade ett par att låna ut, är jag nu för tiden en spikskolöpare.

 

Ett varningens ord

För den som inte sprungit på bana tidigare, är det bra att känna till att det tenderar att ge träningsvärk rent generellt. I vaderna i synnerhet. Spikskor förstärker detta, främst för vaderna. Jag körde först ett pass på bana i mina vanliga skor, fick brutal träningsvärk. Körde nästa pass på bana till 90% i vanliga skor, men avslutade med några varv på slutet i spikskor, fick igen brutal träningsvärk. Blev less och körde kommande pass helt i spikskor, förutom uppvärmningen. Brutal räcker inte längre för att beskriva känslan, kändes som om vaderna blivit utsatt för en misshandel i runt en veckas tid. Men jag tänkte att det fick vara värt det, för att få det gjort en gång för alla. Poängen är, ta det lugnt om du är ovan.

 

spikskor new balanbce ld 5000

En sko som ser riktigt fin ut, är förtjust i New Balance sedan tidigare

 

The feeling då

Ja, the feeling of spikskor är sannerligen rätt häftig tycker jag. Det tvingar fram ett annorlunda steg, utan tvekan. Behöver absolut tränas på för att få ut det mesta av det, skulle jag tro. Min första tanke var ”wow”! Och då tänker jag inte på förkortningen av World of Warcraft, utan kort och gott wow vad häftigt. Det känns som om man får en liten extra studs i varje steg, kontakten med ytan blir närmare, mer direkt. Det driver absolut på mer effektivt, men inget kommer gratis då vaderna som sagt måste göra jobbet. Men redan efter första lilla testomgången kände jag direkt att jag längtade till nästa banpass.

 

spikskor saucony endorphin

De här skulle vara coola att få testa, 79 gram!

 

Olika stora fötter…

En av många lustiga attribut som jag begåvats med, är två väldigt olika storlekar på mina fötter. Vänster drar en hel storlek större än höger, mer eller mindre. Det märktes dessvärre i spikskorna, som sitter rätt tight. Höger hade en fin färd, medan vänster till sist utvecklade skavsår på vänster stortå. Så motvilligt har jag fått inse att jag behöver en annan storlek, en storlek större helt enkelt. Är roligt då jag nu fått en anledning att Googla spikskor, segt då det är en utgift som inte är direkt motiverad nu då sommarlovet närmar sig. Men förr eller senare så ska de glänsa i skohyllan här hemma, tills dess får jag klara mig som jag gjort tidigare, men mina vanliga löparskor dvs.

 

Förkylning + sommar

Förkylning

Uppskattar att vi har ca sju dagar med riktig sommar i de här trakterna. Resten kallas vinterhalvåret. Under det ”halvåret” ingår en obligatorisk skörd av dagar med förkylning. Uppskattningen här ligger på 330 dagar, give or take. Därför känns det extra taskigt att behöva kombinera två av de åtta dagarna, med en förkylning som är mer eller mindre konstant under vinterhalvåret. Årets finaste helg, så här långt, tveksamt om det blir bättre sen. Åker på en högst ovälkommen förkylning, har dessutom jobb inplanerat under helgen. Plikttroget jobbar jag såklart, är inte direkt döende, men träna är en big no no. 

 

DM

Uppladdningen inför DM över 5000 meter känns därför lite havererad, är inte alls säkert att jag kommer att ställa upp som det känns nu. Och ställer jag upp blir det med en knapp vecka utan träning. Formtopp för vissa, men för mig som får träningsvärk om jag har uppehåll på mer än 24 timmar, är det inte optimalt. Är jag frisk springer jag, får se det som ett träningspass. Får hoppas på bra ryggar som kan klyva lite luft åt mig om jag tar mig dit.

 

förkylning tabletter nsaid

 

 NSAID

Har käkat lite NSAID idag, som är kort non steroidal anti-inflammatory drugs, mer känt som t ex Ipren, även om jag inte använt mig att sådana fina märken idag. Därför har jag intalat mig själv att jag snart är frisk igen. Men nu då den är på väg ur kroppen, inser jag att jag bara lurat mig själv. Det enda jag kan göra nu är att försöka sova. Eventuellt ska jag försöka klura ut hur jag kan få tag på en Ben & Jerry först, för det vet alla är det optimala mot förkylningar. Då klockan är 22.30 lutar det dock mot att det får bli sömnen jag satsar på ikväll.

Internationella blodgivardagen

Blodgivardagen

Idag är det internationella blodgivardagen! Jag har tjatat om vikten av att ge blod tidigare vid flera tillfällen. Och eftersom tjat bygger på konstant upprepning, tänkte jag fortsätta på den inslagna vägen. Varje år har blodgivardagen ett värdland och ett tema, i år är det Vietnam som är värdland och för den som vill läsa mer går det utmärkt att följa denna länk. Temat i år fokuserar på katastrof- och krissituationer, med en slogan som lyder  ”What can you do?” med uppmaningen : “Give blood. Give now. Give often.”

 

Tråkig statistik

Statistiken för de senaste åren är dessvärre rätt dyster. Åtminstone i Sverige. Det är visserligen inga stora variationer, men man kan ana en negativ trend. Detta gäller både antalet donerade påsar, antalet personer som donerat blod minst en gång per år samt antalet personer som donerat blod de senaste fem åren. Fler blodgivare behövs, jag har någon sorts naiv förhoppning om att varje gång jag lyfter ämnet, ska det leda till att åtminstone en ny bldogivare letar sig till närmaste blodgivarcentral.

 

internationella blodgivardagen örebro sjukhus

 

Varför ge blod?

Det räddar liv. Bokstavligen. Det gäller inte bara för de som har en kroniskt behov pga sjukdomar, utan också vid olyckor. Och som vi vet sker olyckor när man minst anar det, det kan faktiskt vara någon närstående som behöver blod i framtiden, eller du själv. Utan blodgivare har dessa personer ingen chans alls. Som en ren bonus för den som ger blod, får man veta blodvärde, blodgrupp, man screenas för vissa sjukdomar och ser även Hb-värde. Och som grädde på moset bjuds man på ett trevligt bemötande tillsammans med lite fika och en trevlig present.

 

Föregå med gott exempel

Eftersom jag inte bara kan säga åt andra vad de ska göra, drog jag själv mitt strå till stacken idag. Lämnade visserligen plasma just denna gång, men det i sin tur används till medicin för blödarsjuka, mot skydd för gulsot samt vid massiva blödningar och vid brännskador. Valde att avstå en ”actionbild” då alla kanske inte gillar blod.

Sämsta

Sämsta

Sämsta genrepet. Brukar bli bra premiär då påstås det? Klart man intalar sig själv det efter att ha presterat dåligt, vad annars ska man göra? Inse fakta att ett dåligt genrep ger en dålig premiär? Omvänt så håller man väl fast vid att ett bra genrep ger en bra premiär…? Ikväll klämde jag hur som helst ur mig av de sämsta passen sista tiden, laddade upp med sämsta sömnen några nätter innan och kompletterade med sämsta mängden jobb de sista dagarna. Lägg till det ett dåligt utförande av ett enkelt pass så har ni en övergripande bild av kvällens pass. 

 

Skörda det man sår

Har inte riktigt lyckats upprätthålla träningsmängden så bra de sista två, möjligen tre, veckorna. Det håller bara ett tag och till sist början formen att dala. I synnerhet om man inte hade så hög träningsmängd till att börja med, utan levde på att försöka lura systemet genom att hålla bra kvalitet på just kvalitetspassen. Således får man i vanlig ordning skörda det man sår. Har man som i mitt fall sått dåligt, finns det i slutändan inte mycket att skörda. Mansplainingvarning på den nästan?

 

sämsta solnedgång örebro slott

En fördel med sena pass är att det kan bjudas på fina kvällar. Oftast relativt folktomt som bonus dessutom.

 

Gubbkroppen

Ett ständigt återkommande ämne är gubbkroppen. Eller veterankroppen om man ska vara lite snällare. Tidigare gick det på något sätt att upprätthålla formen ett tag, mätt i veckor även om träningen dalade något. De veckorna har passerat gränsen till dagar, utan att knappt stanna till. Nu är det snarare så att jag behöver träna hela tiden, gör jag ett uppehåll på för många timmar eller minuter, börjar det hela rasa. Det gäller inte bara löpningen, styrketräningen är ännu värre. Men vad gör man när annat behöver prioriteras och dygnet fortfarande bara har 24 timmar? Har svårt att släppa mina mål, men samtidigt är jag inte Harry Potter.

 

Nya tag

Nu gäller det bara att ta nya tag, kontinuitet är trots att det viktigaste. Till att börja med ska jag lägga mig bums efter att jag publicerat det här. Sedan ska jag försöka somna medan jag funderar på när jag ska skriva klart mitt förra inlägg, som jag inte hann klart pga trötthet och andra aktiviteter. Imorgon kör vi igen, nya steg att samla, mer vikter att lyfta. Tävling om en vecka!