Födelsedag och äntligen veteran

torsdag, september 15, 2016 0 Permalink 0

Det är den dagen på året igen, unikt för i år är att jag fyller veteran. Åtminstone i löpartermer då jag from idag (rent tekniskt hela året) tillhör H35. Hade fört tänkt använda det som en ursäkt för att jag inte blir snabbare länge. Men så kollade jag på resultaten från årets VSM och fick tänka om, jävlar i mig vad snabba löpare det finns där ute. Hur som helst känns det ändå bra att äntligen bli veteran, har liksom väntat ett tag på det av någon anledning. Det känns åtminstone inte dåligt, även om jag tycker att åren börjar samlas på hög lite väl snabbt. Som om jag hamnat i någon typ av nedförsbacke?

 

Året så här långt

Veteran eller inte, det har varit katastrof och skitdåligt. Skadad hela tiden, så även idag. Cyklade iaf fint under eftermiddagen medan jag mutade barnen med födelsedagstårtan och popcorn. Kammar således hem priset för årets pappa också…

 

Nästa säsong

Oavsett vad jag tar mig för, kan det inte gå sämre än i år i alla fall. Men just nu är jag grymt taggad på att bli hel, återuppta träningen och prestera like a boss nästa år. Tror jag har en del snabba lopp kvar i kroppen ännu. Bara jag lär mig att inte skada den. Aningen ironiskt då jag är rätt bra på att rehabilitera skadade löpare i mitt jobb. Där ingår bland annat hur man stegrar sin träning på ett bra sätt.

 

Bloggen lider

Det blir lätt att bloggen får lida då jag inte springer, visserligen så tränar jag på med annat för att hålla flåset uppe. Men får jag inte springa så dör dessvärre motivationen för att skriva nästan helt. Samtidigt vill jag hålla igång bloggen och har någon illusion om att även den ska hitta tillbaka till sin forna glans med alla läsare som jag hade ett tag. Har storslagna planer på gång, åtminstone på idéstadiet i mitt huvud. Om det någonsin blir verklighet är en annan sak.

 

Mot oändligheten och vidare

Nu försöker jag lyssna på Buzz och siktar framåt, ett år visare äldre, lite fler rynkor, lite fler erfarenheter, med mer motivation än någonsin. Just ja, för de som vill skicka presenter så gör det inget om de skickas imorgon och kommer fram lite sent. Jag är inte så kinkig. Bara hojta till så ser jag till att set you up med adress och önskelista för den som vill satsa på ett säkert kort.

 

Toppar och dalar

lördag, augusti 27, 2016 0 Permalink 0

Just nu handlar allt om dalar. Var länge sedan jag såg en topp av något slag. Efter att rehabiliterat en skada i stop-motion fart (är fortsatt inte helt bra), började träningen gå så pass bra att jag vågade ställa upp i ett lopp igen. Då slog “Revenge of the små jävla stones” till och sänkte entusiasmen rejält. Men i torsdags stod jag på startlinjen till Blodomloppet i Örebro, efter en vecka med alternativ träning. Tanken var att det skulle kännas lite ömt men att jag skulle kunna prestera ett ok resultat. Dalar kan dessvärre vara djupa och det visade sig att just denna dalen är av det djupare slaget…

Vis av erfarenhet tog jag mig till Trängens IP på cykel, redan ombutt, i god tid, med koll på vart utlämning av startnummer sant inlämning av väskor fanns. Pigga ben då jag vilat mig i form de två föregående dagarna lovade gott. Den känslan höll i sig i säkert 400 meter innan foten gjorde sig påmind. Försökte slå bort det men det hjälpte föga och 800 meter blev min uppvärmning till sist.

 

I det läget var jag fortsatt inställd på att köra och bits ihop. Men efter några korta svängar till insåg jag att varje steg gjorde det värre. Tog ett ovanligt vuxet och tungt beslut att ställa in och årets första framträdande slutade således med en DNS. Synd då jag hade klätt upp mig i mina finaste tävlingskläder och allt. Alla vet ju att det som verkligen räknas är att se snygg ut på startlinjen.

 

Idag är det lördag och jag deppar fortfarande då jag dessutom missade Örebro Action Run, där jag hade fått möjligheten att starta. För att trösta mig själv äter alldeles för mycket. Speciellt om man ser till hur mycket (lite) jag rör mig. Det som hintades när jag tog på löpartightsen i torsdags (konstigt nog helt nya men ändå hunnit med att krympa i tvätten?), bekräftas av vågen. Lägger tydligen på mig snabbt om jag drar ner träningen med 90% och ökar maten med 10%.

 

Nu börjar jag inse att jag kanske måste släppa att kunna tävla alls år, oerhört sorgligt såklart men på det stora hela i livet helt oviktigt. Trots det tänker jag deppa lite till. Självdiagnosen just nu gissar på en spricka i ett av benen i foten och då lär nästa lopp om tre veckor vara kört också. Jävla dalar.

 

Straffintervaller

torsdag, augusti 18, 2016 0 Permalink 0

Körde nyss något som jag fick för mig att kalla straffintervaller. Ville på något sätt plåga kroppen lite och mig själv för att jag lyckats skada foten blott en dryg vecka före det som är tänkt att bli säsongspremiären. Premiär, i slutet av augusti. Året har sannerligen gått i rehabiliteringens tecken. Efter som foten fortsatt inte återhämtat sig vände jag mig till spinninghojen. Den har dessutom den stora fördelen att jag kan träna när som helst på dygnet utan att riskera att väcka någon i familjen, tränas med partyfolket utanför ytterporten, eller skrämma någon med mina plågade ansiktsuttryck under den sista intervallen. Jag behöver inte ens byta om ordentligt utan det räcker med cykelbyxor och skor!

 

Straffintervaller

Inget nytt under solen denna gång heller, det var vanliga treor jag plågade mig igenom, varför uppfinna hjulet på nytt liksom? Men genom att kalla det något nytt och “häftigt” säljer man lösnummer. Jodå, jag fortsätter med min dåliga stil att kopiera kvällspressens rubriksättande. Kort och gott fem stycken 3/1 min i full jävla fart.

 

Maxat

Har visserligen inte alltför mycket data från cykling inomhus sedan tidigare, men jag vet att jag haft svårt att pressa uipp pulsen över 160 slag/min tidigare. Idag toppade jag ut på maffiga 171 slag. Go hard och go home. Eller go hard when home i det här fallet? Hur som, äckligt jobbigt var det.

 

Träning > blogg

Efter det passet är jag för trött för att ens fejka att jag har mer inspiration än så att att blogga, stämplar ut med lite inspo (tror det var ett hett ord på Instagram för ca ett år sedan) i form av min pulsgraf.

 

 

straffintervaller pulskurva

Snygg om jag får säga det själv